Wallenbergs Fysikpris 2009

Wallenbergs fysikpris (tidigare Skolornas fysiktävling) är en fysiktävling som anordnas av Svenska Fysikersamfundet med ekonomiskt stöd från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond.

Tävlingen riktar sig till elever i årskurs 2 och 3 på gymnasiets naturvetenskapseller teknikprogram (eller annat program med fysik). Kvalificerings- och lagtävlingen ägde rum den 22 januari 2009. Tävlingen sker individuellt och varje skolas tre bästa deltagare utgör lag. De 12–15 bästa deltagarna får åka till Umeå den 24–25 april för finaltävling. De fem bästa i finaltävlingen får representera Sverige i den internationella fysikolympiaden i Mexiko den 11–19 juli.

I och med att tävlingen får en ny sponsor byter den namn, men det mesta kommer att vara sig likt. Målsättningen är dock att göra en del förändringar för att få fler att tycka det är roligt att vara med i tävlingen.

Nyheter i år:

• Ny sponsor möjliggör högre prissummor.
• Fler mindre svåra uppgifter. Tanken är att medelpoängen skall höjas, även om det fortfarande skall vara en verklig utmaning att få full poäng.
• Minst tre av de åtta uppgifterna bygger enbart på Fysik A. Detta gör att även elever i årskurs 2 kan vara med och få poäng.
• Fysikinnehållet i tävlingen specificeras (kan laddas ned här).

Finaltävlingen 2009

Finaltävlingen i Skolornas fysiktävling 2009 gick i Umeå 24 –25 april. Dit var de 15 med bäst resultat från kvaltävlingen kallade. De tävlade både om penningpriser och att få åka med till Fysikolympiaden som i år går i Mexiko den 11-19 juli. De fem bästa erbjuds att representera Sverige i Merida. På fredagen skulle de tävlande lösa fem experimentella uppgifter. De hade 50 minuter på sig att komma på hur experimentet skulle genomföras, utföra det och skriva ner resultaten.

När de fem experimentella uppgifterna var avklarade väntade ett besök på Umevatoriet. På gården stod ett teleskop uppställt. Genom detta fick alla titta på solens fläckar och protuberanser. Efter det blev det en guidad rundtur på stjärnhimlen som projicerades i planetariets tak. Det var Göran Axelsson som visade solen och den virtuella stjärnhimlen. Finalister och alla som hjälp till med finaltävlingen åt en gemensam middag.

Redan klockan åtta på lördagen satt de 15 finalisterna och skrev det teoretiska provet som bestod av fem uppgifter. Klockan tolv fick juryn proven för rättning och var klara till klockan två då prisutdelningen var. Prisutdelare var Anders Kastberg, ordförande i Svenska Fysikersamfundet.

Placering	Namn	Prissumma
1	Rikard Lundmark, Gislaved	7 000 kr
2	Emil Molander, Uddevalla	6 000 kr
3	Jonas Landberg, Uddevalla	5 000 kr
4	Yun-Hwan Sul, Göteborg	3 500 kr
5	Carl Toft, Borås	2 500 kr
6	John Svensson, Skellefteå	1 500 kr
7	Patrik Berggren, Viktor Bergman, Jakob Billemar, Alfred Dahlin, Eric Larsson, Rickard Norlander, Oscar Olsson och Fritiof Persson.	500 kr

Ansvarig för arrangemanget i Umeå var universitetslektor Sune Pettersson. Patrik Norqvist, Sune Pettersson och Alf Öhlme hade tillsammans konstruerat det teoretiska provet. Patrik Norqvist, Joakim Lundin Jens Zamanian och Alf Öhlme funderade ut och testade de experimentella uppgifterna. Leif Hassmyr konstruerade och byggde det som behövdes till experimenten. För varje experimentell uppgift fanns det en ansvarig doktorand eller gymnasielärare, som såg till att allt var framdukat och gav instruktioner till de tävlande. Carl-Magnus Häggström var ansvarig för "Brytningsindex för plexiglas och okänd vätska"
Martin Stefan var ansvarig för "Bungyhoppl"
Thomas Wågberg var ansvarig för "Absoluta nollpunkten"
Gunnar Wästle var ansvarig för "Tröghetsmoment för en cylinder"
Patrik Stenmark var ansvarig för "Jordens magnetfält"

Jury som bedömde de experimentella uppgifterna och rättade de teoretiska bestod av
Kerstin Ahlström
Christian Karlsson
Max Kesselberg
Per Malmström
Patrik Norqvist
Student medhjälpare var Levin Martin Thorvaldsen